Känner du till Gud? Litar du på Honom?
Daniel 2:24-26
"Som följd av detta gick Daniel in till Arjok, som av kungen hade fått befallning att förgöra de visa i Babel. Han gick och sade till honom så: "De visa i Babel må du inte förgöra. För mig in till kungen, så skall jag meddela kungen uttydningen"
"Då förde Arjok med hast Daniel inför kungen och sade till honom så: "Jag har bland de judiska fångarna funnit en man som kan säga kungen uttydningen."
"Kungen svarade och sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: "Förmår du säga mig den dröm som jag har haft och dess uttydning?"
AUDIO (free download)
INTERLINEAR
Om du har jämfört med Interlinear Bible då har du konstaterad at B82 är en mycket bra översättning. Innan vi fortsätter låt oss komma ihåg att det som händer nu är svaret till deras bön som i sin tur var en troshandling, som det var visat i Daniel 2:17-18 (du kan läsa om det)
Daniel 2:17-18 visar att deras lösning, att ha ett bönemöte för att be Gud att ingripa, var ett svar av troende folk, som lydde de budord som man kan läsa om i Gamla Testamentet (i detta exempel, de lydde Psaltaren 69:32-33 och Predikaren 4:9) Att föras inför kungen och att avbryta hans befallning (att döda alla visemän i Babylonien) var en liten del av Guds svar till deras bön. Sedan blev de befordrade till babyloniska ämbetsmän, och de vittnade inför kungarna om Israels Gud i flera tillfälle. Redan i Jeremias bok fanns ett profetiskt ord om den babyloniska fångenskapen, nämligen att det skulle vara för 70 år (Jer 25:11, 29:10) och profeten Jesaja (Jes 44:26-45:13) nämner kung Kores (vid namn, mer än 200 år tidigare!) som Guds redskap för att befria dem. Men deras vittnesbörd i Babylonien gjorde de speciella inför kungarna, och visade de att Israels Gud var Gud över allting (se Daniel 2:48-49; 3:28-30: 4:1-3; 5:11-12, 29; 6:26-27, som visar att de där judiska "slavar" gav ett fullständigt vittnesbörd inför babylonierna och perserna)
Vilka Guds löfte känner du till? Litar du på dem?
Det finns Guds löfte nästan i varje bok av Bibeln. Ibland är de kopplade till budord eller villkor, som ett avtal (om du gör så, då skall jag svara som jag har lovat) men ibland är de också ovillkorliga (som de flesta om Abrahams val, Israels val, framtiden för Israel och kyrkan) och i sådana fall är de förutsägande profetior. Mycket av det som teologin handlar om har med Guds löften att göra, och med Guds förbund. På något sätt kan vi påstå att vårt förhållande till Gud är bestämt av det förbund som gäller för oss, i varje epok. Men för att ställa allting på plats måste vi veta vad "är" och vad "inte är" Guds löften.
I Matteus 13:3-9 läser vi en av de mest kända liknelser av Herren Jesus Kristus, "Liknelsen om såningsmannen". I liknelsen jämför Herren hur mottager människorna Hans ord med hur mottager jorden säden som man strör ut på marken. Han visar oss fyra sorter svar till Guds ord, och de kan vi ta också som de fyra sorter svar till Guds löften. Vi hör predikningar om dem, vi läser om dem, men många av oss glömmer dem, eller slutar tro när vi genomgår prövningar och svårigheter, eller ägnar det mesta av vår tid till "världsliga bekymmer och rikedomens lockelser" - vilket orsakar att de blir icke relevanta för oss.
Liknelsen om såningsmannen lär oss att vi kan glömma Guds löften, sluta tro på dem eller bli "professionella uppskjutare" för "vi har viktigare saker och ting på gång". Men om vi älskar Gud och söker Honom, då skall Han alltid påminna oss sina löften, ge oss stöd när vi blir trossvaga och lära oss prioritera. Det är därför man måste älska Gud FÖRST, och det är därför ett "lagligt" förhållande med Gud håller inte måttet. En skriftlärd frågade Herren Jesus Kristus om det viktigaste bland Guds budorden. Herren svarade med 5 Mos 6:4-5, och visade honom med detta att kärleken till Gud är överlägsen alla budord eller ritualer. I 1 Kor 13 visar också aposteln Paulus att det spelar ingen roll hur många andliga gåvor kan vi besitta; utan kärlek, det är fruktlösa. Det är sant att Gud är löftens Gud och förbundets Gud, men både löften och förbunden är inte alls grunden för att älska Gud. De är Guds gåva till de som älskar Honom.
Herrens löften rättfärdigar inte heller att vi skall "tvinga" Gud att göra något, eller att vi skall "kräva" något från Honom. Gud är Suverän, och Han svarar när Han vill och hur Han vill. Det är vi som förväntas att tro att Hans tid är den rätta och inte våras, och att Hans svar är det rätta, och inte det som vi skulle vilja höra. Många troende har kommit till korta för att inte lyda den här principen, och andra har lyckats genom att hålla sin tro. Abraham fick ett barn med Hagar eftersom hans tro på Herrens löfte försvagades (att Sarai skulle ge honom en arvinge; man kan läsa om det i 1 Mos 16) I Joh 21:2-3. 25-27 ser vi att Petrus - med andra lärjungar - vilje gå tillbaka till sitt gamla yrke (fiskare) eftersom hans tro på Herrens kallelse försvagades (Jesus hade lovat honom att "göra honom till människofiskare") Men lärjungarna som bad på rummet i övervåningen blev andedöpta, eftersom de litade på Herrens löfte, och de bad oupphörligt tillsammans och väntade Guds svar i tio dagar (se Apostlagärningarna 1, 2)
Om vi håller oss till de här två villkor (att älska Gud först, och att vänta på Honom) då står vi på den rätta platsen för att bli välsignade genom Guds löften. Lår oss säga, för att bli välsignade genom DET som Guds löften verkligen ÄR. Guds löften är ett MÅL. Vi har använt förut idrottarnas exempel som Paulus talar om i 1 Kor 9:24-25, för att lära oss att lydnaden till några regler är en del av strategin för att nå ett mål. Självklart, när vi lyder Gud, då gör vi det av kärlek till Honom, men vår lydnad är en del i Hans plan och Hans strategi. När man har ett mål. då kan man förstå att det finns några saker som hindrar oss, andra som stör oss, och andra som hjälper oss på vägen dit.
Josua kapitel sex berättar hur gjorde Israels folk för att inta Jeriko. Det har alltid varit en utmaning för mig att läsa om deras tro, för att tillämpa en så oortodox strategi. De gick i en tyst procession omkring stadens mur, medan de blåste på shofaren, en hel vecka. Sista dagen gick de sju varv. Herre Gud! Det verkar för mig en väldig konstig strategi - om man tänker på militära taktiker - för att belägra och inta en stad. Eller? Jag tycker att Jerikoborna som såg "paraden" skulle kunna varit glada och stolta när de såg att hebréerna "hedrade dem" på ett så praktfullt sätt. Men löftet var Guds, kraften som skulle störta ner murarna var Guds, och allt var judarna hade att göra var att lyda Gud för att se Hans ingripande.
Guds löften som har blivit mål i vårt kristet liv blir MOTIV för att leva i helighet. Aposteln Johannes skriver i hans första brev, kapitel tre: "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren". På grund av flera löfte, Johannes visar oss hur deras fullbordan - låt oss säga, hoppet om deras fullbordan - är en kraftig motivation för oss för att bli rena:
1) Eftersom vi har blivit Guds barn, och lika med Jesus
(även när det "har ännu inte blivit uppenbart", men det är Joh 1:12s fullbordan)
2) Eftersom Han skall uppenbarar sig i sin andra tillkommelse
(när 1 Thessalonikerbrevet 4:16 fullbordas)
3) Eftersom vi skall förvandlas, som Han förvandlades när Han återuppstod
(då skall fullbordas Luk 20:36; Rom 8:11; 1 Kor 15:42-44, 51-54)
Om du läste budskapet vid rubriken "Danielsboken 2:14-16" i sajten, då vet du hur jag tog emot andedopet, mitt i en kris jag genomgick. Demonstrationen som vi höll på med slutade, men smörjelsen som Herren gav oss den dag i Södermalmskyrka är kvar. Herrens Ande har verkat i våra liv och lett oss att bära andlig frukt, särskilt i bönelivet.
Innan jag blev andedöpt var jag möjligen den kristne som bad det minsta här på jorden. Ibland var det så att, efter dagar och även veckor, den enda bön som kom ur min mun var att tacka för måltiderna (och inte alltid). Men Herren kom för att förändra många aspekter i mitt liv, bland annat den här. Genom dessa år då vi hade blivit illegala invandrare och levde "underjorden", ibland var vi arbetslösa (det vill säga "inga pengar") Men Herren försåg för oss genom generösa donationer från andar kristna, och gav os härbärge på et rum som tillhörde templet, där vi betalade ingen hyra.
I Ordspråksboken skrev den vise kung Salomo en Bibelvers som har alltid varit mycket hjälpsam för mig: Ords 13:23, "De fattigas nyodling ger riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet". Ordet som B82 översätter som "nyodling" är hebreiskan "nir", som betyder också "träda" eller "trädesåker", ett stycke land som får "vila" ett år eller mer utan att plöja och så, så att det inte utarmas. Som Herren visade mig, det kan förekomma perioder i våra liv som är något slags "trädes åker", till exempel, när vi är arbetslösa (då har vi inga inkomster) Men även om vi saknar förmågan, rättigheten eller möjligheten för att göra något lönsamt, där finns "riklig föda" i oss fortfarande. "Rättrådigheten" som behövs för att den andliga "föda" som finns i oss skall inte "förgås" heter "mishpát" på hebreiska, ett ord som betyder också "budord", "bruk", "ordning", "procedur" m.fl. Detta innebär att vi måste vara kloka om vi inte vill att vår föda ska gå förlorad. Den här perioden av "träda" var viktigare för våras tro än någon annan i våra liv (nu talar jag av min egen erfarenhet, men andra kunde säga samma sak) På dessa dagar brukade vi börja dagen med ett bönemöte (som inkluderade lovsång och ord med) där vi bad från Herren att hjälpa oss ut ur den där situationen. Och ingen av oss som gick till sådana möte ar utan svar (ett större svar än vi aldrig förväntade oss)
Det var också en period av ökning i Guds kunskap. Vid den tid köpte jag min första studie Bibel och några kristna böcker, och Herren gav mig mina första predikningar. Men det var huvudsakligen en tid av bön, och där vår bön växte och växte. Rummet där vi bodde var anslutet till templet, som var tomt på sen kväll. Jag brukade gå dit ner och be.
Detta hände i en av sådana tillfälle, efter en timma av bön och lovprisning till Gud. Jag förblev stående och väntade för Herrens svar. Det är viktigt att inte bara tala till Gud, utan att lyssna också vad är det som Han vill säga till oss. Den kväll kom svaret till mig som en syn (det var som när man drömmer, fast jag stod och var vaken, bara med slutna ögon) Jag "såg" mig själv utan skinn, muskler eller organ; rena skelettet. Och i synen såg jag som så småningom blev till senor, muskler, och en "ny jag" var skapad. För att veta om synens betydelse gick jag till Herrens Ord. Och i Hesekiel 37 visade mig Herren en liknande syn, som har att göra med Hans folk och deras återupprättande. Israels återupprättande visas där som människor som skapas från rena ben. Wow! - tänkte jag - Herren har visat mig min uppståndelse! Men det var inte allting. Några månader sedan gav mig Herren ett profetiskt ord genom en syster. Hon var en mycket kär dam som i sina 80s var en av de mest trogna i församlingen, tjänade som diakonissa och missade inget möte. Det var syster Adriana Urzua som uppenbarade för mig genom Anden att min syn var relaterade till min kallelse, och att den var Guds personliga konfirmationen. Verket som Herren skall göra i mig är inte 100% färdigt, men det finns mycket som jag har erfarit hittills, och det är min tro att "...han som har börjat ett gott verk hos mig också skall fullborda det till Kristi Jesu dag" (Filipperbrevet 1:6) Den här uppenbarelsen var en stor välsignelse för mig. Det är inte samma sak att säga, "Bibeln påstår att de troende skall förändras, och att de skall återuppstå" och att kunna säga, "Herren har visat MIG att Han har ett verk på gång i mig, och att jag skall återuppstå"
Om du har inte tagit emot Jesus Kristus som Herre och frälsare, vänta inte längre! Han gav sitt liv på korset i Golgata för att befria oss från våra synder, och för att förändra oss tillbaka till hans likhet, som vi har förlorat på grund av ett liv utan att bry oss om Honom. Han sände sin Helige Ande för att visa oss vägen i våra böner, i våra gärningar och - sist men inte minst - i Herrens Ord förståelse. Allting är möjligt med Gud! Bekänna dina synder till Honom, be om förlåtelse och ta emot Jesus som Herre och Frälsare! Det spelar ingen roll hur fördärvat ditt liv kan vara; Herren vill återupprätta det och få dig att nå ett sådant tillstånd du har inte drömt om. Det finns hundratal löfte från Gud som skall vara dina, när du bekänner att Jesus Kristus är din Herre och Frälsare.
Må Herren välsigna dig. I Jesu Kristi kärlek, din broder
Israel Leonard
PS Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar