Brukar du sjunga? Vem sjunger du till? Läs Daniels ord:
Daniel 2:19-23
"Då blev hemligheten uppenbarad för Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud för detta. Daniel hävde upp sin röst och sade:
"Lovat vare Guds namn från evighet till evighet!
Ty vishet och makt hör honom till.
Han låter tider och stunder skifta,
han avsätter kungar och tillsätter kungar,
han ger åt de visa deras vishet
och åt de förståndiga deras förstånd.
Han uppenbarar det som är djupt och förborgat,
han vet vad som är i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag
för att du har gett mig vishet och förmåga,
och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om,
ty det som kungen ville veta har du uppenbarat för oss."
AUDIO (free download)
INTERLINEAR
B82s översättningen är mycket bra. Men det skall hjälpa att veta de ord som Daniel använde, för att förstå i sin helhet budskapet han fick. "Lovat vare Guds namn ..." kommer från arameiskan "mebarékh", en böjning av verbet "berák" som motsvarar hebreiskan "barák". Det betyder "att välsigna". Vi "välsignar" Guds namn, och vi "välsignar" personer också. När vi välsignar Gud, verbet kan också översättas som "att prisa", "att lova", "att upphöja", "att tillbedja" eller "att knäböja". När vi välsignar människor, då uttalar vi Guds ord över dem, så att Han skyddar dem, tar hand om dem och förser för dem, vare det våra barn, vår familj, vårt folk, osv. Man kan läsa Isaks och Israels välsignelse till deras barn i 1 Moseboken (innan de dog), eller den prästerliga välsignelse i 4 Moseboken 6, m.fl. Just nu är det viktigaste att komma ihåg att när det är adresserat till Gud kan det betyda att "lova" eller "prisa", "tillbedja", "välsigna" eller "knäböja".
När Daniel säger att Gud "låter tider och stunder skifta" syftar han åt historiska händelser ock deras tidsrum. "Stunder" (arameiska "zemán", NT grekiska "kairós") är särskilda perioder, eller epoker som kännetecknas av händelser själva (antiken, medeltiden, osv; även kortare perioder) medan "tider" (arameiska "iddán", NT grekiskan "khrónos") syftar till tidsperiodens längd (år, månader, dagar, osv) Hela frasen menar att det är Gud som tillåter kungarna att styra och som bestämmer hur länge ska de göra det. Tänk på hur glada skulle ha blivit Daniel och sina vänner med uttydningen av kungens dröm, eftersom de fick en uppenbarelse om deras folks slutliga befrielse från alla världsvälde som förtryckte dem.
Innan vi fortsätter, låt oss lägga märka till "ljuset" som "bor hos honom". Poetiskt sagt, betyder detta kännedom eller kunskap, som det "djupa, förborgat" och det som "är i mörkret" betyder okunskap, det som är okänt.
Det var på en av sina resor, från Judéen till Galiléen, att vår Herre Jesus Kristus fick gå genom Samarien, och det gjorde han. Vid en stad som kallades för Sykar blev han trött, och han satte sig ner vid en brun där. När han vilade, då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten, och han bad henne om vatten att dricka. Kvinnan blev förvånad, eftersom vid den tid, judarna såg samarierna som ett annat folk, som hade blivit blandat med "hedningarna" sedan assyrierna, som hade erövrat Israel (det norra riket) gjorde det med flit. Den blandningen inkluderade särskilt andra religioner från de andra nationer, och därför var det omöjligt att kalla "samarier" för "judar". Men Herren struntade i de där sociala och religiösa skiljemurar, och predikade evangeliet till henne, vilket gjorde av henne en av de första evangelister (hon gick tillbaka till byn och berättade för andra det som hon hade hört, och då kom de till Jesus)
När Herren pratade med den samariska kvinnan uttalade Han en andlig lag som är principen i Guds tillbedjan: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning" (Johannes 4:24) Det grekiska verbet som han använde för "att tillbe" är "proskunéo", som motsvarar hebrew "shakhá" (båda betyder "att tillbe" och "att buga", på samma sätt som "berák" och "barák" på arameiska respektive hebreiska)
Profeterna i sina böcker kallar ofta till den "sanna tillbedjan". "Jag är mätt på brännoffer av vädurar..." (Jes 1:11) är Herrens ord genom profeten Jesaja. Jeremia frågar genom Herrens ingivelse, (Jer 11:15) "Kan heligt kött komma som offer från dig?" (så att det blir ett godkänt offer) och profeten Hosea säger (Hos 6:6) genom Guds Ande, "Ty jag har behag till kärlek och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer". Hur kan det vara möjligt att sådana profeter, smorda av Guds Ande, uttalar sådana ord mot offren, som blev lagstadgade av Moses själv, och som är medlet för att försona sig med Gud, nämligen för att kunna få syndarnas förlåtelse? Ondskan som de konfronterar är inte själva offret, som är heligt och som Gud själv stadgade. De konfronterar hjärtans attityd i dem som offrar, eftersom de gör det inte "i ande och sanning".
Mycket har man skrivit och dogmatiserat om tillbedjan. Så mycket, att det blir omöjligt att säga, "det här är den sanna tillbedjan!" (eftersom inget annat ämne har orsakat mer splittring i kyrkan än det) Genom seklerna har vi kristna debatterat hur skall man be, hur skall man sjunga till Gud - även om det är korrekt att sjunga till Gud - hur skall man spela musikinstrument - även om det är korrekt att spela musik i Guds tillbedjan - hur skall man uttyda Bibeln så att den blir vår vägvisare i livet - även om Bibeln är den enda vägvisare som vi skall ha i vårt liv... Men till allt som rör detta ämne skulle behövas en hel bok, om Guds kännedom och om tillbedjan som Han kräver, och det är inte alls den här sidans syfte. I princip, för att jag tycker att boken är skriven från länge sedan, och den kallas för "Bibeln".
Tillbaka med Daniel, låt oss observera att han trasslar inte till "tillbedjans problem", utan han bara "välsignar" (upphöjer, prisar, lovar) Herrens namn. Vi kan se i berättelsen som tillbedjan och lovprisning bara flödar från profetens hjärta, till Guden som svarade sina böner - och hans vänners - med en uppenbarelse som skulle rädda deras liv. I den här attityden, i det hjärtelag, profeten säger, "Lovat vare Guds namn...", "Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag...". Daniels tillbedjan flödar på ett naturligt sätt från någon som känner Gud, som har lämnat i Guds händer sitt hopp av räddning, och som har räddats av han Skapare som älskar honom. Låt oss ta en närmare titt till Daniels begrepp om "lovsång och tillbedjan".
Vi har sett i början att "Lovat vare Guds namn" betyder att välsigna Honom, vilket innebär tillbedjan (att böja sig ner, knäböja inför Herren) "Jag tackar dig" kommer från arameiskan "yedá" som motsvarar hebreiskan "yadá". Detta verb betyder "att tacka", och är roten till "todá" ("tacksägelse") Hebreiskan "todá" motsvarar NT grekiskan "áinesis". Båda ord betyder "tacksägelse", "tillbedjan", "trosbekännelse" eller "lovsång som ett offer". När profeten säger "yedá" menar han också, "jag lovar dig", "jag tillber dig", "jag bekänner att Du är min Gud", "jag offrar lovsång till dig".
Daniel sade också, "jag prisar dig". Nu använder han arameiskan "shebákh" som motsvarar hebreiskan "shabákh". Detta verb betyder "att prisa" och är synonym till hebreiskan "halál" och grekiskan "ainéo" (observera samma rot i "ainéo" och "áinesis") "Halál" är roten till två hebreiska ord som har en stor roll i lovprisningen: "Halleluja" (eller "Prisad vare Herren") och "Tehilím" (Psaltarens titeln; boken skulle kunna kallas "Lovsångsbok") Att "prisa", som man menar med ordet, betyder att hylla, upphöja, berömma, uppskatta osv.
I princip finns det en orsak att tillbe Gud: Han är värdig det. I våra dagar, när Juldagen är nära - som förmodligen är en hyllning i vår Herre Jesus födelsedag - finns det många som inte ens känner till Honom. Kan man tänka sig att gå till en födelsedagsfest, att äta, dricka och ha det så roligt, och inte närma sig till den som fyller år för att säga, "grattis på födelsedagen"? Vi lever i en värld som flödar över med välsignelser. Varje dag njuter vi av välsignelser - även mer än det vi behöver - för Herren är god. Vi är kallade till en stor fest, men vi borde aldrig glömma att den som skall "hyllas" är Gud, inte vi. Man festar i Hans ära.
Daniel visste det. Observera av vilka skäl prisar han Gud, och tillber Honom med sina ord:
1) Eftersom Gud, som skapade allting, är den som bär upp allt med kraften i sitt ord: "... vishet och makt hör honom till. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar"
2) Eftersom Han välsignar oss: det är Gud som ger förmågan till de "visa och förståndiga", det är Gud som "uppenbarar det som är djupt och förborgat", och det är Gud som gav Daniel "vishet och förmåga" och som uppenbarade kungens dröm för honom. Han fick "vishet och förmåga" för att inte försöka med våld - som skulle ha kostat honom livet - och för att inte bli modfälld pga dödshotet från den babyloniske kungen, utan för att be om tid och för att söka Gud. Man behöver Guds Ande "smörjelse", som skall uppenbara för oss att mänskliga medel räcker inte till och att vi behöver Guds ingripande. Bönen blev besvarad, och Daniel fick från Gud uppenbarelsen som skulle rädda honom, hans vänner och alla vise män i Babylonien. Genom hans lovprisning och tillbedjan erkänner Daniel att det är Gud som som gav honom vishet för at be, och som har uppenbarat för honom kungens dröm. Med andra ord, han säger, "äran tillhör Gud".
Vi lever i en värld som inte är speciellt benägen att ge ära till Gud. "Lovsång och tillbedjan" har inte första platsen i många personers hjärta (och inte ens någon plats i andra) Jag har sett personer som närmar sig kyrkan, men lämnar den när de inser att man skall ära Gud pga alla välsignelser Han har givit oss. Synda inte på det sättet! Gud är värdig att ta emot ära, hyllning och lovprisning, och Han är värdig att tillbedjas, pga Vem Han är och pga det som Han har gjort för oss. Det är Psalm 148s budskap (du kan läsa den nu) Vi kan se Daniels tro och kärlek till Gud genom hans attityd mot Herren, även under dödshot. I våra ord och våra sånger skulle man kunna hitta samma attityd (om vi älskar Gud) eftersom "munnen säger vad hjärtat är fullt av" (Lukas 6:45) Om du har tagit emot Jesus som din Herre och Frälsare, men ditt hjärta har inga ord av tacksamhet till Honom, då har du ett skäl att ångra dig, och bekänna det till Gud. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna. Om det är svårt för dig att prisa och välsigna Gud här på jorden, då är det mycket möjligt att du har inte det rätta begreppet om evigheten, eftersom där prisar man och tillber man varje dag, hela tiden.
Den här uppenbarelsen kom inte till mig samma dag som jag tog emot Jesus som min Herre och Frälsare. Jag slutade inte med att göra världslig musik och med att jobba med grupper som sjunger sådant. Men Herren är barmhärtig och tålmodig med oss alla. Det är Han som har givit mig "vishet och förmåga" för att leva bara för Honom. Det är Han som skilde mig så att jag skulle kunna tjäna Honom, och det är Han den som jag ärar med min sång. Gör inte samma fel som jag gjorde. Du skall spara mycket tid - kanske många år - och slippa göra döda gärningar som hjälper inget inför Gud.
Om du har inte tagit emot Kristus som Herre och Frälsare, låt mig hänvisa dig till Psalmen 73. Några Psalmer skrevs inte av kungen David, och Psalm 73 är en av dem. Den är skriven av Asaf, en körledare från Davids tid. Herrens ord kallar honom profet och påstår att han skrev åtminstone 12 psalmer. I Psalmen 73 berättar han hur blev hans hjärta benäget till att synda, pga "orättvisan" som han lagt märke till: han, en Guds tjänare som levde på ett fromt sätt, var "plågad och tuktad", medan de ogudaktiga, som inte bryr sig om Gud på något sätt, var framgångsrika och blev mer och mer högmodiga. Den sanna "rättvisan" förstod han när han "trängde in i Guds heliga rådslut" (vers 17) Kanske har du aldrig kommit in där eftersom ingen har bjudit dig, eller för någon gjorde det men du vägrade. I "Guds heliga rådslut" förstår man att, utan Jesus Kristus, det spelar ingen roll vem man är; helvetets eviga eld är den enda förväntan. Ta emot Kristus, och bli fri från fördömelse! Ta emot evigt liv! De ogudaktigas och högmodigas livsstil skulle kunna se önskvärd ut, men den leder till död. Ta emot Jesus, följ Honom, och du skall få evigt liv!
Må Herren välsigna dig. I Kristi kärlek, din broder
Israel Leonard
PS Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar