Danielsboken 2:14-16

Vill du ha en växande tro? Läs följande verser:

Daniel 2:14-16

"Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter, vilken hade dragit ut för att döda de visa i Babel. Han tog till orda och frågade Arjok, kungens hövitsman: "Varför har detta stränga påbud blivit utfärdat av kungen?" Då omtalade Arjok för Daniel vad som var på färde. Och Daniel gick in och bad kungen att tid måtte beviljas honom, så skulle han meddela kungen uttydningen"


Om du har jämfört med hebreiskan har du konstaterad att B82 är en bra översättning. Innan vi forsätter, låt oss komma ihåg en liknande situation i kapitel ett, så att vi ser hur Daniel och sina vänner har vuxit i deras tro.

I Daniel kapitel ett läste vi om om att ändra kungens befallning angående deras mat och dryck, så att de skulle inte orena sig. Berättelsen slutar med deras seger, och visar oss en glimt av det som de skulle nå pga deras tro. Observera bokens kronologi också. Berättelsen om kungens första dröm hände i sitt "andra år" (Dn 2:1) som motsvarar 604 fKr. Med största sannolikhet började bekantskapen mellan Daniel och kungen i det här kapitlet, när profeten uttydde kungens dröm.

Vi såg Daniel att ingå i ett avtal med Melsar, utsatt av Aspenas. Nu talar han till Arjok, översten för kungens livvakter. Och i båda fall vittnar Skriften om Daniel visdom när han vände sig till höga babyloniska ämbetsmän - kom ihåg att han är en hebreisk slav. Vilket skillnad med kungen och sin orättvis behandling mot sina rådgivare! Men tänk inte att han var på något sätt en inkompetent kung. Sekulär historien visar att han gjorde Babylonien större, huvudstaden mer praktfull och, överhuvudtaget, gjorde riket starkare. Men när det gäller de andliga, övernaturliga och okända ämne, då var han så okunnig som hans team av besvärjare, stjärntydare och trollkarlar som gav honom rådgivning. Dessutom invaderade han Juda och förde många judar i fångenskap, vilket gjorde honom till en fiende av Guds folk.

Observera också hur Daniel och hans vänner är på väg att ta allvarligare uppmaningar i deras tro. Avtalet i kapitel ett krävde från dem att hålla sig friska med en otillräcklig diet, men nu måste de uppenbara till Nebukadnessar sin dröms innehåll och uttydning. Wow! Vem skulle inte vilja ha en sådan tro? Är det Guds gåva bara till Daniel, eller till alla som tror?

Låt oss se olika egenskaper av tron som de visade:

1) Som alltid i Daniels sätt att handla, observera hans ödmjukhet, "med kloka och förståndiga ord". "Förståndiga ord" är "visdom" i arameiska, "etá", och kommer från samma rot som verbet "yeát", som motsvarar hebreiskan "yaáts" = "att ge råd". Den är en av Messias egenskaper efter Jesaja 9:6 ("underbar i råd"). Daniel gjorde inte uppror mot orättvisan (han var dödshotad även utan att veta vad var det som hade hänt) och han blev inte skrämd heller ("ödmjukhet" är inte samma med "feghet" som några tror) "Fight or flight" är en naturlig psykologisk reaktion inför dödshot, om man "följer sina instinkter" (vrede eller rädsla) Men den Heliga Ande gav Daniel en annan väg: han skulle tjäna den orättvise kungen.

2) Daniels tillit på Guds visdom och Hans uppenbarelse förmåga. Vi har sett förut kaldéernas svar som såg logiskt ut, "gudarna bor inte med köttet" (Dn 2:11) och därför "vi kan inte veta det de vet". Men Daniel hade en annorlunda uppenbarelse om vem Gud är. Han trodde på en Gud som kan bo i människor (kom ihåg att Daniel var hebré och mycket kunnig i Skriften; sök genom Gamla Testamentet och kontrollera hur många gånger kan man läsa där, "och Herrens Ande kom över...")

3) Tron på att Gud hade en avsikt med dem, och att Han skulle inte överge dem tills dess fullbordan. I Första Moseboken 28:15 kan vi läsa om ett exempel på Guds trofasthet, angående "bedragaren" Jakob (som visar att barmhärtigheten kommer från Gud och bara från Honom) Många personer vet saker om Gud, många tror till och med att Han kan ändra liv, hela de sjuka, befria de som är besatta, osv MEN de ser inte dem själva värdiga att vara Guds redskap för att åstadkomma sådana mirakler. Om du tillhör denna grupp, fråga Herren vem är det som var rätt, Daniel eller kaldéerna.

I budskapet om tron vid Dn 1:10-13 berättade jag hur Herren löste min tro från sina kedjor och hur Han kom till mig för att visa mig att jag hade ju tro. En "liten tro" är en tro som behöver växa. Att växa i tron leder oss till situationer vilket lösning skulle verka omöjliga för oss i början. Men det finns inget omöjligt för Gud.

1995 hade vi bott i Sverige i flera månader. Eftersom vår ansökan om politisk asyl hade avvisats - som är kopplad till en längre historia som inte är relevant just nu - vi demonstrerade i Sergelstorg, Stockholm. Där träffade vi vår pastor Luis Berrios, som bad för oss och som var en stor hjälp och stödde oss i den situationen. Demonstrationen var en hungerstrejk mot - bland annat - beslutet av deportera oss tillbaka.

Där träffade vi också andra kristna som bjöd oss till deras möte i Södermalmskyrka. Dagens budskap byggde på Esthersboken, i Gamla Testamentet. Historien där handlar om en mycket farlig situation som judarna gick igenom under perserna (de var nära en massaker) och från vilket de blev räddade genom drottning Esthers medling inför kungen, medan folket fastade. Vid predikans slut, pastor kallade alla som behövde bön till framre delen av salen, så att han skulle be för dem. På den dag hade vi ganska många behov, från människors synpunkt. Vi hade ingen identitet, inget jobb, inget hem, ingen framtid och inget hopp. Men allt detta försvann och blev som inget då. När pastorn frågade mig, enda svaret som kom ut var, "att vara fylld med den Helige Ande".

Den Helige Ande är Gud. Han kallas av teologerna "treenighetens tredje person" och är ganska försummad - i jämförelse med Gud Fadern eller med Herren Jesus Kristus. Men Han är Gud också, så gudomlig som Fadern och Sonen. Det är den Helige Ande som leder oss till omvändelse, nämligen att bekänna våra synder, be om förlåtelse och ta emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Det är Anden som visar oss Faderns och Sonens härlighet, som uppenbarar för oss det som finns i Bibeln (Guds Ord) och som förvandlar våra liv och vår karaktär till Jesu avbild. Den Helige Anden är "sigillet" som visar att vi tillhör Gud, och det är Han som vittnar tillsammans med vår ande att vi är Guds barn.

En stor grupp av troende kom fram till pastor. Medan han bad för deras behov, stod jag med lyfta händer och det enda som jag kunde säga var "Halleluja" i Herrens närvaro. När alla andra var färdiga, och de var tillbaka i deras sittplatser, stod jag ensam fortfarande med min bön. Då kallade pastorn hela församlingen så att de skulle be för mig bara, och särskilt för min önskan. När han såg att det enda jag gjorde var att prisa Gud, vidrörde han mig och sade till mig, "låt det vara på tungomål". Då blev min "Halleluja" ett okänt språk (klart och artikulerat, men obegripligt) Jag hade blivit döpt i den Helige Ande, och pratade tungomål, som NTs troende i Apostlagärningarna!

Att tala i "olika slags tungotal" är en gåva som Guds Ande ger oss för att göra oss kapabla att tjäna Gud i Herrens verk. Och det är Herrens löfte att få den gåvan, för varje och en som tror. När du inser att du talar ett okänt språk då känner din ande att det är någonting övernaturligt på gång (för övernaturliga är alla gåvor som kommer från Guds Ande) Och vi behöver TRO för att använda de här gåvorna, eftersom Gud ger oss dem men Han tvingar ingen att använda dem (de är ju "gåvor", "presenter")

Efter allt detta började vi delta i "Iglesia del Pueblo" - vid den tid, "Iglesia Nueva Jerusalén" (en spansktalande församling i Rotebro som flyttade sedan till Sollentuna; namnen betyder "Folketskyrka" och "Nya Jerusalem Kyrka") Herren "dolde oss i sin hydda på olyckans dag" (Ps 27:5), en "dag" som varade i tre år i vilka vi var illegala invandrare. Men ibland händer det att det är precis mitt i en kris när Guds kraft uppenbarar sig, som det hände med Daniel och sina vänner, när de såg Guds hand verka medan de var fångar i Babylonien.

Vår kyrka växte upp, även när de flesta av oss var illegala invandrare, och medan vi var i den situationen kontaktade vi andra kristna genom hela Sverige och utomlands, vi inbjöd predikanter och lovsångsledare både från Sverige och från andra länder, och vi firade konferenser. "I svagheten blir kraften störst" (Guds kraft) Inför ett av sådana möte fick vi en attack från Satan, men Gud gav oss segern, som du får se.

Vi hade haft repetitioner i flera månader med kyrkokören - eftersom församlingen var ganska liten, kören var också liten, och därför var varje stämma nödvändig. Om du är inte bekant med sådant, låt mig förklara. En kör kan sjunga "i unison" - som församlingarna gör när alla sjunger samma sak - eller i olika "stämmor" - som körer brukar göra. Inför detta tillfälle hade vi repeterad våra stämmor en ganska lång tid. Då attackerade den onde oss. En vacker flicka som sjöng översta - och viktigaste - stämman, blev sjuk. Hon hade fått lovsångs gåvan, den gåva att beröra hjärtan med lovsånger till Jesus. Men hon fick lunginflammation precis då. Det var omöjligt för henne att sjunga, och till och med skulle hon lägga i säng för någon tid. Men det var inte allt; kom ihåg att vi var illegala invandrare. I ett sådant tillstånd kan man inte gå till läkaren, eftersom på sjukhuset måste man visa någon slags legitimation (och om man identifieras som illegal, då blir det ett besök till polisen och sedan deportationen) Tänk på vilken situation!

Jag var tillsammans med henne, och bad till Gud för hjälp. Enda svaret som Han gav mig var, "Dessa tecken skall följa de som tror...de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska". Men detta kraftfulla löfte, som kom ur Jesu mun, hade jag aldrig "tagit" till mig. Jag såg inte mig som "Guds redskap" för att göra sådant. Jag skulle kunna avbryta alla repetitioner och beredda en enklare uppsättning av lovsånger i unison och utan hennes medverkan. Men självklart var det inte det som hon vilje - och inte heller det som Gud vilje. Jag kunde ha gått till sjukhuset, med risken att identifieras och deporteras omedelbart. Medan jag gick fram och tillbaka på rummet och övervägde alla möjliga lösningar, då bad jag samtidigt. Och enda svaret som Herren gav mig var, "...de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska". Det är en stor välsignelse för oss att Herrens Ord består evinnerligen och oföränderlig. Vi människor är ganska tvehågsna. När det finns inget stöd - mänskligt sätt - Guds Ord består, evigt och fast. Då TRODDE jag. Jag trodde att Herrens Ande kunde använda mig, att Herrens löfte räckte till situationen och skulle göra mig kapabel, att Gud vilje hela henne och att Han vilje göra det genom mig. Då bad jag för helbrägdagörelse, med en fast tro på Guds kraft.

Då hände undret! Hon satt på sängkanten och spydde något slags väska från lungorna. Sedan försvann inflammationen och febern, och hon blev redo att öppna mötet med första lovsången. Mitt i krisen, Herren visade mig en annan gåva från den Helige Ande, helbrägdagörelse. Inte för att jag inte visste om sådant. Från barndomen hade jag sett min gamla mormor som bad för de sjuka. Folkets tron försvinner inte även i kommunistiska regimer. Men jag hade aldrig trott att det var någonting "för mig", nånting som hamnade bland de saker och ting som "jag klarar". Jag var ateist, och det som mormor gjorde var mysteriöst och oförklarligt. Herren tog mig ett steg framåt i tron.

Om man vill växa i sin tro då behöver man växa i Guds kunskap. Guds löften är i Bibeln inte bara för att läsa dem utan för att tro på dem också. När du tror, Guds kraft verkar genom din tro. Gud skulle ha kunnat sända änglar för att predika evangeliet, men Han valde människorna som är gjorda till hans avbild, och Han valde speciellt de som tror. Daniel trodde att Gud kunde uppenbara kungens dröm för honom. Tror du att Gud vill använda dig som ett redskap för att rädda andra?

Till dig som inte har tagit emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare, låt mig säga detta: Han har en plan för att rädda din själ, och Han skall aldrig överge dig, i vilka som helst kriser som du skall genomgå i ditt liv. Vännerna kan svika, släktingar kan svika, medarbetare kan svika. Men Jesus Kristus skall aldrig lämna dig. Även när du "vandrar i dödsskuggans dal" skall Han vara med dig. Det där löfte har Han givit, inte bara till kung David som skrev den här strålande Psalm, utan till alla som tror.

Må Herren välsigna dig. I Jesu Kristi kärlek, din broder

Israel Leonard


PS Jesus kommer snart!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar